Till alla mina vänner, ja varenda kotte som jag känner.
Tjena allihopa. Om de nu är nån som fortfarande läser denna blogg.
Ville bara be alla mina vänner om ursäkt för att jag lyser med min frånvaro just nu.
Orkar sällan höra av mej eller svara telen som de är just nu.
Mår inge vidare och har ingen ork över huvudtaget, så håller mej för mej själv ett tag.
Blev som sagt i tvingad nån ny sorts antideprissiv medicin som läkaren sa är: HELT UTAN BIVERKNINGAR!!
Jo tjena!! minns inte när jag mådde så här dåligt sist.
Man kan få ökad ångest oro med mera står det i fass, men de står oxå att den brukar avta något efter några veckor till några månader, kul
Hatar antidepp, det här är åttonde sorten jag provar & mått piss av alla men ändå blir man i tvingad skiten.
Så är skyggare en vanligt nu, har sällan telen på & om jag har den på så är den oftast på ljudlös, då jag är så nojig så skiter på mej om det ringer typ.
Är fan rädd för mej själv just nu….
Fan va ångest & sömnproblem kan fucka upp skallen på en.
Psykfall AB
Ville bara klargöra det för er alla, så ingen tror jag undviker dem eller nåt, mår skit & håller mej hellre undan då.
Tycker det är jobbigt att ha folk runt omkring mej när jag mår dåligt och jag ska försöka uppträda ”normalt”
Det gör bara min panikångest värre.
Och det hjälper inte att folk säger, men de gör inget. Det är ju bara jag. För jo, det gör det.
När jag får mina panikattacker spelar det ingen roll vem som är med.
Det är mycket lättare att hantera dem när man har kontroll på sin omgivning & inte behöver ha någon annan i närheten att tänka på eller vad man ska säga…. låter kanske dumt, men så fungerar jag.. är bara ärlig & säger som jag tycker, tänker & känner nu.
Så håller mej hellre undan ett tag tills jag känner själv att jag orkar umgås, svara i tele eller höra av mej.
Sorry, men det är enda sättet för mej att hantera det här på om jag inte ska lägga in mej igen.
Och de är ingen höjdare uppe på psyk, så hoppas ni kan acceptera att jag inte kommer vara en bra vän på en stund framöver.
Men kanske blir bättre så småningom, om medicinen börjar verka på ett positivt sätt, vilket jag tvivlar starkt på…. menmen..
Men har ju inte fått så många biverkningar än iallafall:
Bara grymt ökad oro/ångest/mörka tankar, ännu mer sömnsvårigheter, spyr som ett djur, svettas som en gris, har sahara öknen i käften & kottar i lurarna (öronsus var en av biverkningarana. Öronsus my ass. jag har lurarna fullproppade med tallkottar)
Tog nya blodprover igår oxå.
Blodvärdet är ju fortfarande helt åt helvete sen jag hade blödning i magen & magmunsbråck i höstas.
Och de förstår inte vad skiten beror på.
Med järntabletter ska man återhämta sej på ett par veckor högst, men mina värden har inte blivit minsta lilla förändrade sen jag låg inne i höstas.
Blodkropparna är tydligen för små & bleka. Va fan är de för snik???
Jo jag var iallafall in & tog nya prover igår, för fjärde veckan i rad tror jag.
Blir inkallad & slår mej som vanligt ned på stolen framför det lilla skrivbordet som sköterskorna har sina provtagnings saker på.
En sköterska kommer in spatserande med en näve rör i händerna som hon börjar radda upp i nåt ställ.
jag tänkte att hon säkert tar fram rör för hela dagens prover, men just när den tanken susat förbi i min snevridna skalle säger hon:
Förlåt!!! Det är inte jag som valt att vi ska tömma hela dej på blod, det är order från läkaren.
Va???? ska ni ta allt de där blodet från mej gormade jag halft hysteriskt med darrande underläpp!?!?
Ja, de ska tydligen ta sjukt mycket prover på dej nu sa hon.
Men det kommer gå bra, titta bort bara.
Det kan du fethaja att jag gjorde!!! Hatar nålar!!! särskillt i armvecket.
9 hela rör med blod tog de av mej!!! helt sjukt ju!!
Hade dåligt med blod innan de tömde mej, sen tjuvar de åt sej de lilla jag hade kvar.
Men då kanske de hittar nåt fel iallafall…
jaja, kände att jag behövde förklara lite om varför jag är som jag är & beteer mej som jag gör.
Men de beror helt enkelt av att jag fått en släng av dum i huvudet syndrom.
Så hoppas ingen tar illa upp nu…
Ha de bra allesammans, så ses vi nån gång när jag vågar krypa fram från stenen jag gömmer mej under…


















